Jag hade sålt mig själ en gång till bara för att få ha en lättdefinierad person här nu. Det finns en speciell som jag gärna haft hos mig, men det är inte någon som jag vill nämna vid namn här. (Fast nämnt namnet har jag gjort typ 1000 gånger, vill bara inte göra det nu. Det hade varit för avslöjande.) En helt underbar rygg och en så sjukt jävla bra känsla. Inte träffats på hur länge som helst. Ögonblickskärlek är vackert. Och det hade bara krävts ett telefonsamtal, eventuellt lite tjat, och jag hade vunnit. Det är imorgon som är jobbig dock, eftersom det bara inte funkar. En känsla håller sällan i sig så länge som jag själv vill, och som jag tycker att den borde. Gör mig lite ledsen, men som tur är så är mitt eget sällskap det bästa jag kan få egentligen. "Egentligen" är det mest jobbiga ord jag vet om eftersom det förändrar meningar grovt. Skitord... egentligen.

Jag ska tända rökelser och fixa knarkte om en halvtimme eller så, ha lite tända ljus och försöka drömma mig framåt, bakåt, inåt. Meditera. Jag älskar att meditera och jag gör det jämt, i smyg. Och det är bara skitsnack att det hjälper mot någonting. Det är bara väldigt lugnande, och distraherande.

Nu blev det... jag vet inte. Fy fan, det känns så bra. Det går bra idag.

Jag har varit och fotat mig för mitt id-kort idag, det bev som vanligt bleksvenssonkrystat, men faktiskt ganska nästan så halvokej. Bättre än väntat efter en dag i skolan och en och en halv timmes runtspringande inne i stan. Skönt att ha det gjort iallafall, och imorgon blir det Kassaservice och kortfixeri. Ska fika med mamma också.

Nu ska jag försöka kränga i mig lite kvällsmat och sen kanske göra något produktivt. Eller kreativt! Det återstår att se.